Märkeskategorier
Vägmärkesförordningen delar in märken i bland annat A (varningsmärken), B (väjningspliktsmärken), C (förbudsmärken), D (påbudsmärken), E (anvisningsmärken) och F (lokaliseringsmärken). Varje kategori har en tydlig form och färgkod, exempelvis triangelform för varningsmärken (A) och rund form med röd kant för förbudsmärken (C).
Väjningspliktsmärken
B2 (stopplikt) kräver att föraren stannar helt vid stopplinjen och lämnar företräde, medan B3 (väjningsplikt) kräver att föraren lämnar företräde men inte nödvändigtvis stannar om vägen är fri. Att missa dessa är en vanlig orsak till underkänt vid uppkörning.
Förbuds- och påbudsmärken
Förbudsmärken som C1 (förbud mot infart) eller C31 (hastighetsbegränsning) har röd cirkel. Påbudsmärken, som D1 (påbjuden körriktning), har blå bakgrund med vit pil. Förväxling mellan dessa är vanligt hos nya förare, men färgen är en tydlig ledtråd: rött = förbud, blått = påbud.
Vägmarkeringar
Vägmarkeringsförordningen reglerar linjer som mittlinje, körfältslinje och stopplinje. En heldragen linje får inte korsas vid omkörning om den ligger på förarens sida, medan en streckad linje tillåter omkörning. Varningslinjer (kort streckad, tät markering) anger att en heldragen linje snart följer.
Lokaliseringsmärken och tilläggstavlor
Lokaliseringsmärken (F-märken) ger vägvisning, t.ex. till städer eller riksväg. Tilläggstavlor under ett huvudmärke kan begränsa märkets giltighet till viss tid, fordonstyp eller sträcka, till exempel 'Gäller vardagar 07-18'.